Hum, hur många år kan det vara som jag slagits mot min kropp och dess utformning? Nu ska vi se....född för 35 år sedan...hum...tjaaa....jag var nog tio när jag insåg att min kropp å jag inte skulle bli vidarevärst goda vänner...kampen hade börjat.
Fy faaan så tråkig man är som bryr sig så in i *fula ord* om hur man ser ut och vad man väger....Är jag då onormal med ätstörd stämplat i pannan..? Nix, jag har en teori om att typ 95% av tjejer har ett snett förhållande till mat och sin stackars kropp...Kommer ihåg hur det var under tonårstiden.."-Nej, jag äter inte mer än så här...guud vad mätt jag är...å feeet, du e mycket snyggare än jaaaag, min rumpa är såååå stor" Sen så var ju den oskrivna regeln att man skulle svara på detta med ett "-Näääe, du e ju så snygg lägg aaaaav" (Å så fixade man spretluggen å tände sin marlbobo light..de fick heta så då..)
Hur som helst, nu är jag trebarnsmamma och har kanske en bättre vänskap med min kropp än vad jag hade som pinnsmal tonåring, men jag jobbar fortfarande mot envisa kilon som jag inte tycker behöver bo hos mig..
Svammligt vart det här, men va fan, det får ni tåla..om nu någon ser detta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar